UNDER FOCUS
#3602. Mina drömmars topputrustning?? --som grön pressfotograf 1960??
Efter två år som mycket ung vikarierande- och freelance pressfotograf på tidningen Östgöten i Linköping var jag övertygad om att satsa på yrket?? –men ödet ville annorlunda??
Det var svårt att få in foten på allvar på någon tidning i Östergötland. Försök att få börja på Folkbladet i Norrköping stoppades av en äldre fotograf som rådde mig att bli ingenjör i stället. Du dör i förtid av stress om du blir ”plåtslagare”. Jag var för feg för att försöka i Stockholm. Jag hade aldrig varit där. Men min skolkompis Rodney Weidland han stack till fotoskola i Göteborg. Han blev berömd reklamfotograf i Australien.
Stödet från mina föräldrar var inte uppmuntrande. De tyckte också jag skulle studera till ingenjör?? De drömde nog om att enda sonen skulle nå ett yrke utanför socialgrupp 3. Far, som jobbade i Konsum, hade ju sett sin far gå från rallare till Överbanmästare i SJ.
Än idag ångrar seniorplåtis att han inte blev reporter?? --med världen som arbetsfält och kameraväskan fylld med den här utrustningen??
Min drömutrustning året 1960: Canon P med objektiven Canon 50/1.2 , 35/1.5, och 85/1.8
Det blev bara en dröm!!
/B
Drömmar faller inte alltid in. Kanske till och med sällan.
Det kanske till och med är något positivt.
Det roliga är ju att de här objektiven, med sina svagheter, fungerar så väl även på dagens digital kameror. Plus att gamla kameror fortfarande ofta fungerar. Kanske bara lite rengöring behövs å lite smörja.
Roligt att en del ungdomar är nyfikna på de gamla systemen.
Ha det väl
Bob
När jag jobbade på tidningen Musikern var det ofta stressigt. Jag minns när jag skulle plåta Sting på Jazzfestivalen på Skepsholmen. Vi fick fyra minuter på oss, Sen var det tvärstopp. Fotograferna rusade in under scenen och kamerorna gick varma., minuterna gick blixtsnabbt, och man hoppades att man fick någon bild som bildredaktören var nöjd med. Det gick bra men var ändå nervöst innan man kollade bilderna, och fick godkänt.
Nu är man fri och plåtar vad man vill och kan ta tid på sig, Blir det inte någon bild man är nöjd med, så kommer det nya dagar.ps Fin utrustning.
Inte dumt.
/ Bengt H.
Det är spännande att höra dina erfarenheter som fotograf. Det var stressigt det kommer jag ihåg. Man fick inte missa. Då blev man inkallad till redaktionssekreteraren.
Sedan blev man varse att livet är inte fritt från stress. Jobb kan vara mycket hårt. Till och med nedbrytande.
Det att vara den egna arbetsgivaren har sina fördelar, speciellt om man får bröd till gröten även då man missar.
Ha det väl
Bob
/Mikael
Du har naturligtvis rätt. Man måste våga. Men ofta spelar slumpen in och ger riktningen. Sedan är det upp till var och en att välja väg. Nyfikenhet hjälper ibland. Det blev min väg.
Skall man bli ekonomiskt på säker mark måste man vara skicklig. Så även som fotograf. Men även här tror jag slumpen och val av rätt väg spelar en stor roll.
Det moderna samhället har tyvärr fått en stor maktkraft, pengar. Drömmen för många är att samla pengar. Pengar styr drömmen. Kanske har det alltid varit så.
Ha det väl
Bob
Tack Wolfgang. Det kändes som en uppmuntran.
Det är bra att man som pensionär kan ha kul med roliga kameror.
Man blir glad när man lyckas ta någon hyfsad bild.
Ha det gott
Bob
Gotta make your own rules, child,
Gotta break your own chains.
Your dreams that possess you
Can blossom and bless you
Or run you insane.
Den låten med just Marianne Faithful är fö en av de vackraste jag vet
Fina grejor är det!, hälsningar/ Björn
Tack Björn. Vilka fina ord. De bär min dag.
Verkligen tänkvärda strofer i Marianne Faithfuls låt.
Det händer ju att drömmar blir verklighet. Men hur vanligt är det?
Ok, en dröm kan va fin utan att hända. De flesta glömmer man snabbt.
Ha det gott
Bob
Där finns det någon som säger att om man tror tillräckligt och väntar tillräckligt länge, så borde ens drömmar förverkligas? De lyckades dock dig för att uppfylla drömmen om att äga "drömutrustningen".
Jag tror inte att jag skulle ha passat mig själv som pressfotograf. När jag fotograferade och skrev för Veteran Tidende "(vilket inte alls är jämförbart med PF) blev jag arg när redaktören antingen klippte eller inte tog med exakt det foto som jag tyckte passade min text :-)
Med många vänliga fotohälsningar från Erik.
PS: Jag lyckades få ett par covers på 2 olika vintage bil tidskrifter
Jag har nog inte upplevt att drömmar kommer efter en lång tid av väntan. Jag hinner glömma bort dem.
Men ibland slår en blixt ner och förverkligar en dröm. Men det har nog bara hänt två gånger.
Omslagsbilder kan man ju se som uppfyllande av önskedrömmar. Det har hänt mig också.
Ha det väl
Bob
Det man kanske inte tänker på är att en frilansande fotograf även är en egen företagare. När jag sålunda spankulerade in i ateljén på morgonen, då fanns det i princip inget jobb. Det måsta skapas hela tiden - med förehållning. Omständigheter som tedde sig föga romantiska när man satt mitt i smeten.
I slutet på femtiotalet hoppades man ju på en anställning. Egen företagare visste man ju inte vad det var.
Idag förstår man ju hur tufft det är att vara egen fotograf. Jag har unga släktingar som kämpat som mode fotograf. I dessa tider är det ju extra tufft.
Mvh Bob
Min ateljé var i 1 till 2 plan, alltså högt i tak i fotograferingsdelen. Där kunde man hålla vidunderliga ateljéfester för sina vänner.
Jag saknar inte det där med att vara egen företagare, men jag saknar det fotografiska - och ateljéfesterna!