UNDER FOCUS
#4680. Utan titel
När man var ung och gick på museum med mor och far såg man ibland målade tavlor med en förklaring under tavlan där det stod konstnärens namn och sedan ”Utan titel”??
På den tiden var det vanligt att man tilltalade en person med deras titel?? –som magister Thynelius?? –eller hans bror major Thynelius?? Anmärkningsvärt är att den ene var min lärare på högstadiet i Linköping och den andre var min chef på I4 regementets stabskontor??
I landet utom sig har man slutat med titel vid tilltal av vuxen person?? –det är annorlunda i Tyskland, England och USA. I England och USA heter undertecknad ”Doctor Bovin” och i Tyskland var det vanligen Professor eller Professor Doktor Bovin. Det senare var aktuell när man blev utnämnd till chef för elektronmikrokopi vid Universitetet i Bonn. Tyvärr avböjde jag det jobbet i Bonn, ty en gång Lund alltid Lund.
Långt senare insåg den lille pojken att det var inte konstnären som var utan titel?? –utan det var tavlan??
Precis som i det här fallet?? –där bilden saknar titel??
Utan titel. Lund anno 2024-04-27
"...magistern har helt rätt. Det har gått till precis så där. Det finns material i vårt släktarkiv, men jag kan inte..."
Annars påpasslig bild som vanligt - men hemsk! Skall den illustrera ärftlighet eller miljöpåverkan?
Det gläder mig att läsa din text. Den greven var bildad och uppskattade kunskap.
Först gången någon sa en titel till mig var när jag skulle hyra ett rum i Örebro på 60-talet. Jag skulle börja läsa till ingenjör där. Hon använde tilltalet kandidaten.
Långt senare fick jag reda på att det var vanligt i Lund att man använde en titel högre än den verkliga. Det vill säga Dr X var antagligen Fil lic X. Kanske för säkerhets skull och för att smickra.
Tack magistern
Bob
Vid samtalet tilltalade jag självklart honom som Greven, och han använde då min akademiska titel (gissa om man kände sig mikroskopisk i omgivning och sammanhang).
Lite kul var det - skall professorn veta.
Bilden här behöver ingen titel heller. Man ser en situation som vi alla kan känna igen – antingen med våra egna barn eller med våra barnbarn. Nu kan det räcka – det har varit en tung dag på dagis.
Jag har aldrig kunnat kalla mig själv varken doctor eller professor. Det blev bara kontorassistent, bogholder, kontorchef, regnskabschef och prokurist. På 5 olika arbetsplatser under 42 år. Mest inom bilbranchen.
Med många vänliga hälsningar från Erik
Tack. Hem från dagis var en fin tolkning.
Det var en imponerande stegring av ansvar inom ekonomi.
Ha det väl
Bob