UNDER FOCUS
#10. Min digitala surrogat M9!!
Jag har nästan alltid fotograferat. Jag tog över farsans kamera vid 12 års ålder. Film i kameran var alltid naturlig del av foto. Aldrig trodde jag att någon sensor skulle bli möjlig i en amatörkamera. Å då skall man veta att jag började använda min första digitalkamera i ett elektronmikroskop 1984. Den va 1000x1000 pix. I början av 2000-talet förstod jag att jag hade kommit till ett vägskäl, när en pix var lika stor som ett silverkorn. Jag hade tillbringat för många timmar i mörkrummet, med många tekniker bl a förfinat kemin till platinatryck. Jag hade fått kontakt-eksem, likt många fotografer, och valet till digital teknik var lätt. Slut med slaskande kemikalier, som måste tas till destruktion och slut med användande av metallerna silver, järn, krom, platina och palladium, som också måste tas tillvara. Detta är ett personligt beslut och jag klandrar inga andra som tycker om att använda analoga metoder, som ger underbara bildresultat. I min just nu pågående utställning i Scandinavian Photo Galliet i Malmö finns flera svartvita bilder. Kommentaren från besökande är ofta, - va härligt det är med S/V foto!!--.
Olympus Pen E-LP1, Zuiko 21 mm f3,5 + adapter. VF-2.
Min bästa -- stoppa i stor ficka -- kameravän just nu är en Olympus Pen E-LP1. Den är lätt och den är fullautomatisk (bortsett från fokus) om jag vill. Den har en nästa lika bra sensor Leica X1, om inte bättre, och den kan ha vilket objektiv som helst tillverkat efter 1930, --med en adapter för $10-20. I början av 90-talet köpte jag ett begagnat Zuiko 21 mm f3,5 för en tusenlapp i Sendai, Japan. Det funkar bra som normal och fokusering är lätt med den snabba elektroniska sökaren. Den lilla bländardiametern på ett objektiv med 21mm’s brännvid ger stort skärpdjup. Bra för förfokusering vid --streetphoto--!!!
Lund 2011. f5,6, 1/1000 sek, ISO 160
Den är snäll ljudmässigt och den ger bra prestanda i dåligt ljus. En skön vårdag kan ge vårkänslor inte bara för fotografen. Ut å plåta, sitt inte i mörkrummet!