UNDER FOCUS

#16. Dokumentärfotografi är död!? – Länge leve bilden, -- som kommentar! Del 2.

Myter om Henri Cartier-Bresson

 Vi skall skärskåda myterna om en av de främsta dokumentaristerna, fotografen Henri Cartier-Bresson (HCB). Han är en legend, som beskrivit efterkrigstiden vardagsliv i världen på det mest beundransvärda sätt. Hans förmåga att fånga ögonblicket i en formfulländad bildkomposition är få förunnade. På ett tidigt stadium, redan i en av sina första böcker, ”The Decisive Moment” utgiven 1952, framhåller han att hans bilder komponeras i kamerasökaren och hela negativet kopieras obeskuret. Med andra ord HCB delförstorar aldrig ett negativ. I en artikel i Sydsvenskan av Professor (då bildredaktör) Per Lindström (21 februari 1999) framhålls också att HCB skrivit att han alltid använder svartvit film och aldrig använder teleobjektiv eller blixtljus. I en artikel i Sydsvenskan den 27 februari 1999 av Lars-Göran Oredsson påpekas också att HCB strävar efter bilder av en omanipulerad verklighet, just genom att omge bilden med en svart kant, antydande att hela negativet utnyttjats vid kopieringen. Detta ser man ofta vid utställningar av HCB, senast vid utställningen, år 2000, i Louisianas konstmuseum i Danmark. För att förstärka detta ytterligare kopieras negativet så att frammatningshålen i filmen kommer med (se den förstorade delen till höger i bilden nedan). Hur många unga fotografer efterhärmade inte detta och filade upp ramen i förstoringsapparaten så att man kunde se det?

Uppslag i franska PHOTO No 349, maj 1998. Förstoring till höger.

Vi skall skärskåda en av HCBs mest välkända bilder ”Behind the  Saint-Lazare station”, 1932. Den finns publicerad i Professor Lindströms artikel i Sydsvenskan och i ett otal antal artiklar både före och senare, bl a i FOTO. Den finns t ex i en monografi utgiven av Aperture (ISBN 0-89381-000-2) på sidan 39. Bilden visar en man som hoppar från en stege, som ligger i en vattenpöl. Bilden är mycket välkomponerad. Bilden har ofta en svart kant och man får anta att HCB, eller bildbyrån Magnum, har godkänt publiceringen. I en stort uppslagen presentation av HCB i franska PHOTO No 349, maj 1998 publiceras bilden på sidan 77. Här visas också frammatningshålen i filmen vänsterkant (se bilden ovan).

Originalnegativet publicerat i franska PHOTO No 349, maj 1998, sidan 105

På sidan 105 i samma nummer av tidskriften visas en bild på negativet, när det hålls över ett ljusbord. Negativet har nummer 39 på filmen och är i sin vänsterkant suddigt oexponerat, som om något kommit i vägen på nära håll. Det betyder att den exponerade bildytan är smalare än normalt och säkert inte 24x35 mm, som hos ett normalt småbildnegativ. Om hela negativet kopierats så skulle en stor del av bilden vara diffust svart i hela vänsterkanten. I stället har HCB valt att kopiera (någon annan gjorde lab-jobbet) ungefär häften av negativets yta och behållit proportionerna (1,49 = 36/24) och har till och med kopierat in!!!!!!!! en svart ram med perforerade hål. Detta är en klar avvikelse från HCBs egen uttalade filosofi. Kanske kan man därmed ifrågasätta hans dokumentära trovärdighet??!!

Hur är det med myten att han bara använder normalobjektiv vid fotograferandet??? Jag tror inte HCB har skrivit det själv någonstans. En del bilder antyder att HCB använt längre brännvidder ibland. I hans bok Amerika finns en bild på sidan 60 av ett idrottsstadium och dess parkering. Det är sannolikt att denna bilden är tagen med ett 90 eller 135 mm objektiv. I boken ”The Decisive Moment” finns på sidan 96 en bild från en flodstrand i Indien, den är ganska säkert tagen med teleobjektiv.

De här framtagna tveksamheterna i HCBs dokumentära ärlighet förringar på inget sätt hans konstnärliga dignitet i bildskapande. Han är fortfarande en av de bästa bildskaparna inom dokumentär fotokonst och hans inflytande på dagens dokumentärfotografi är oomtvistad. Mytbildningen av och om honom och hans omgivning är onödig – han är mästaren lika fullt!! Eller också uppstår lätt myter om man är en mästare.

I morgon skall vi ta upp frågan om inte bilden bara är en kommentar, precis som texten.

2011-04-19 08:20   mickeberg

Ja, de flesta gör ju avsteg från läran då och då, tänkte på att i hans Scrapbook, finns väl den här bilden i olika versioner???? Jag vet att då han beskrev hur han jobbade i Kina så hade han två kameror, o två objektiv, 35 o 50 kanske, eller 90 mm... några andra gluggar tror jag aldrig han använde,,,

Svar från Bob Bovin 2011-04-19 10:30

Jo, så är det säkert, men det är ingen ursäkt. HCB skriver redan i den amerikanska upplagan av The Decisive Moment som kommentar till bilden nr 26 att det var ett staket i vägen när han tog bilden och att det inte var plats att sticka in kameran.
I slutet av boken finns en teknisk beskrivning där Richard L Simon säger att HCB hade med sig kamera, kasetter, snabb film, några få extra objektiv, vilkan han använde sällan och bara vid speciella situationer.

Nils Bergqvist 2011-04-19 10:55

Han kanske inte ens använde 90? Beskär man bilden från 35/50 så ser den ut som tagen med 90, fast med mindre bländaröppning.

2011-04-19 08:29   Joakim K E Johansson

Kul och intressant text. Tack för att du tar dig tid att skriva sådant här.

Personligen tror jag aldrig på den här sortens uttalanden och mytbildningar kring fotografer. Oavsett om det kommer från fotografen själv eller omgivningen.

Vi som fotar vet dessutom att det inte är möjlig att vara så rigid i sitt förhållningsätt. Det är helt enkelt inte trovärdigt.

Däremot tycker jag inte det påverkar HBC:s storhet. Hans bilder är lika bra i mina ögon även om de är beskurna.

Svar från Bob Bovin 2011-04-19 10:31

Tack för vänliga ord
Jag håller med dig helt.
Myter kan va kul, men vi kan vara utan dem.

2011-04-19 08:44   pic-tor

Myten HCB är död. Länge leve människan HCB.

2011-04-19 08:56   ojanson

Hans första Leica var en Modell A, (Leica I, med fast 5 cm objektiv), så åtminstone bilden ovan, som är från -32, borde ha varit tagen med 5 cm brännvidd.
Perforeringshålen däremot kan ju vara en inkopiering efter beskärning. Kanske var det inte han som gjorde den, utan bildredaktören på förlaget. Han krigade ju ibland mot tidningar som beskar, och inte visade bilderna som han ville ha dem.

Intressant inlägg. :-)

Svar från Bob Bovin 2011-04-19 10:59

Tack för kommentaren.
Det kan vara att kopisten på Magnum gjort det som rutin, utan att HCB godkänt. Men å andra sidan var HCB uppe på redaktionen i samband med att artikeln skrevs.