UNDER FOCUS

#107. Att slippa plåta med ögat?? –eller att se med handen!!

Det snackas så mycket om kamerans sökare!! Genomsikts, paralax, spegelreflex, EVF??!! –men här kommer ett radikalt påstående?? –det behövs ingen sökare!! Ditt öga sitter i handen?? –som styrs av din hjärna. Du kan träna dig att visualisera vad din hand ser??

Jag får nog förklara hur jag ser på det här!! Redan på 50-talet när jag plåtade mycke med Rolleiflex insåg jag att man kunde hålla kameran över huvudet!! --som ett periskop, när man var för kort. Kameran var aldrig riktigt vid ögat!! --med den kameran, utom när man använde sportsökaren. Samma var det med Hasselbladaren, som ju var en Rolleiflex!! --men med bara ett objektiv. När jag väl fick min Leica M2 i handen insåg jag också att man kunde hålla den över huvudet!!  --och till slut tog jag säkert 20% (för juniorerna 1 bild av fem)!! --av bilderna med kameran från ögat. Handen blev mitt öga!! Det går att träna upp detta?? --så att många bilder sitter rätt. Många gatufotografer gör detta till sitt ”candid camera” vapen.  Det kräver en viss för-fokusering!!

När de små digitala kamerorna kom, var det ingen som hade den till ögat för bildkomposition!! –inte heller telefonkameran sätter man till ögat!! Då hör man någon guru säga!! –ingen seriös fotograf komponerar  sin bild utan att sätta kameran till sitt öga?? Nähä?? –va inte Ansel Adam seriös med sin storformatare??  NU tror jag att det är så här!! –fotografer använder den metod som fungerar för stunden!! Det betyder att ibland sitter kameran vid ögat?? --och kanske lika ofta?? --för mig!! --sitter den i handen!! --för det ger mycket större frihet?? –i mitt visualiserande!! Dessutom blir man omedelbart intresserad av hur det blev?? Det fina är också att ingen tar mig som seriös!! -eftersom jag inte sätter kameran till ögat.

Låt handen va ditt öga!! Vilket skulle bevisas!!

Nu får det ju komma några bilder tagna utan ögat vid sökare!!

Bejing 1986. Leica M6, Summicron 35/2

New York 2007. Canon 20D, EF 24-125/4 L IS

Lund 2011. Olympus E-LP1, Zuiko 16/3,5

Om du inte tror på min tes!! –läs!!

http://theonlinephotographer.typepad.com/the_online_photographer/blog_index.html/the_online_photographer/blog_index.html

2011-07-16 07:21   Rhodos

Den tekniken går alldeles utmärkt att praktisera, man får mer en ögonblickskaraktär på motivet för ingen lägger märke till vad som sker och hinner inte förställa sig, i synnerhet i offentliga miljöer bland människor. Bifogar länk till mitt exempel
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/2281097.htm

Förklaringen hur jag gick till väga finns i svaret på bildkommentaren.
Hälsn. Leif M

Svar från Bob Bovin 2011-07-16 18:23

Tack för din kommentar!
Metoden går bra att använda i en del situationer, men är ju inte alltid lösningen!

2011-07-16 12:27   Rei Trulsson

Hm, det här med att fotografera från höften, så att säga, är att göra det svårare än vad det behöver vara. Det är bättre att lära sig att vara diskret, smälta in, vara på rätt plats osv. Drar paralleller med de som använder mätsökarkameror idag som arbetsverktyg, också ett sätt att göra det svårt för sig, med tanke på vad det finns för alternativ.

Det är förståeligt att pressfotografer höjer kameran över huvudet i trånga situationer i pressdiket eller gemene fotograf i en konsertpublik, men det är inte många tillfällen det behövs.

Svar från Bob Bovin 2011-07-16 18:30

Jo, du har säkert rätt att det bästa är att smälta in och bli osynlig. Men det är inte alltid som det går. En svensk i Peking smälter inte in och har man går runt i tunnelbanan i Tokyo så smälter man inte in så lätt! Går man runt på en marknad i Afrika blir det ännu svårare!
Man får ta till den metod som lämpar sig för situationen.
Dessutom är det ganska sällan som ögonhöjd ger den rätta vinkeln för en bild! Då kan det vara bra att vara tränad att sätta ögat i handen.
(:-D