UNDER FOCUS
#279. Fåglum i Övralidsbacken!! --svenska cyklisters alper
Har vi några branta vägar i Sverige? Javisst!! –eller vad sägs om 15%!! Kan man cykla uppför en sådan backe på tävling. Fåglum kan i alla fall!! –men så vann han ju Giro Italia också!!
Bland tävlingscyklister fanns det några backar man nämnde med respekt på sextiotalet. En var Klevaliden vid Huskvarna, där man hade sexdagarscyklister passera då och då . Den var 1330 m och steg 130 m, d v s den har 10% stigning. Hökensåsbacken utanför Tidaholm var fruktad och där kördes på den tiden Hökensåsloppet. Solleröloppet, som kördes på midsommaren varje år, har en fruktad lutning, det så kallade Gesundaberget.
Kronan på verket är dock Övralidsbacken i Östergötland, nära Motala och Vättern. Den ståtar med en skylt som säger att den har en 15% lutning i en kilometer. Det är grejer det för den cyklist som vill ha en utmaning. Många lopp har passerat uppför den här backen under årens lopp, bl a sexdagars. Den 14 juni 1964 passerade etapploppet Östgötland Runt backen i brännande sol. Det var en grusväg uppför backen på den tiden, nu är det asfalt.
Juniorplåtis hade nu avancerat till juniorredaktör på Östgöta Correspondenten. Sportredaktionen använde mig som cykelreporter. Jag följde det här loppet, som bestod av 3 etapper, i pressbilen och hade min Leica M2 med mig. På den tiden beskrev man loppet i detalj, man struntade i deltagarnas privatliv, och på måndagen hade jag 114 spaltcentimeter referat i ÖC om vad som hände under de tre etapperna.
Foto från pressbilden. Rune Thulin håller på att köra upp klungan efter punktering.
Höjdpunkten var Övralidsbacken. Fram till backen var klungan samlad och Fåglum tog genast kommandot. I det sliriga gruset drog han ifrån och det var bara Sune Wennlöf , Centrum Örebro, som klarande att följa.
Östergötland Runt 1964. Uppför Övralidsbacken drar Fåglum loss i lösgruset.
Sune Wennlöf hakar på.
Lägg märke till Fåglums styre. Han har växelspaken monterad i dess slut. Han var bland de första att ha det i Sverige. Strax efter kommer Fåglum brodern Erik som också var stark.
Erik Fåglum klarar att stå upp och trycka på utan att det släpper i gruset.
Den mer än 20 sekunder avhängda klungan stretat upp i gruset.
Hela klungan kom upp till toppen utan att någon fick kliva av och gå upp. Bröderna Fåglum samlades upp på toppen och fick med sig Sune Wennlöf.
Sture, Erik och Gösta Fåglum grillar Sune Wennlöf efter Övralidsbacken.
Sune Wennlöf fick ge sig efter en omfattande grillning av bröderna. De körde ifrån klungan med 5 minuter och Sune fick släppa efter Borensberg. Bröderna kunde inte ha med sig Sune till mål för han var en av Nordens snabbaste spurtare. Han blev Nordisk mästare 1967 i Åbo. Bröderna sopade rent under de tre etapperna. Erik vann första och sista etappen. Gösta vann tempoetappen och hela tävlingen.
Jag fastar speciellt för det sista, som visar på samma rävspel då som nu.
Stålcyklarna var väldigt mycket smäckrare än dagen plast-räsrar; de har ju fått en renässans i och med fixies som lånar både material och linjer från gångna tider.
Gösta Fåglum koms ihåg även här borta i Australien.
Ride, den i mitt förmenande bästa lokala cykeltidningen, hade i sitt senaste nummer två helsidesuppslag där man tittar på en replika av Göstas cyklar så här 45 år senare! En liten glutt finns här: http://www.ridemedia.com.au/?p=4407
Tour Down Under precis avslutats med seger för det nystartade lokala stallet Green Edge. Jag hade nöjet att följa flera etapper av årets omgång och har lagt upp några bilder här: http://www.fotosidan.se/member/portfolio/view.htm?ID=321845
Fortsätt gärna med de fina cykelbilderna.
Trevligt att få kommentarer från Adelaide! Det är en fin stad. Vi fira jul där 1998.
Det var kul att hör att Gösta Fåglum uppskattas där nere. En gång slutsegrare i Girot så är man stor cyklist.
Det har ju hänt en hel del med cyklarna sedan den dagen.
Din länk till portfolien var inte öppen för mig.?
Det kommer nog fler cykelbilder.
Mvh
Bob
Man skall tydligen skriva: http://www.fotosidan.se/gallery/view.htm?ID=321845 -så nu vet jag!
Det verkar vara få platser som du har missat under din långa karriär. Julen 1998; det var ett år innan vi kom hit t.o.m.
Ha det fint.
/Johan
Jag tycker det skulle vara mycket intressant att veta hur det gått med bröderna Fåglum efter karriären. Vad de gör idag osv...
Styrväxelspaken var modern, och eftertraktad. Spurtarna sa att den var bra, men jag undrar.
Man kan ju söka efter Gösta på nätet, men man tycker ju att "sportgalan" skulle ha med honom och hedra honom med något extra.
Jag tror han gör något med cykel fortfarande.
Mvh
Bob
Att tävla i en grusbacke, och som sagt, inte ha släpp på bakhjulet....
Och att tävla på grusväg med en racer, de ni cykeljuniorer! ;)
Och att vurpa på en grusväg....
Skerbackarna som man tar då man kör Siljan runt, e också hyffsat branta!
/B
Ps. Jag har träningstävlat i Spanien/Italien, de finns bra backar där med!
Hade ofta en cykel som jag betällt hos Gosta i Vårgårda! :)
De ä lite vekligt med asfalt. Du med internationella erfarenheter har säkert kört i värre och längre backar än den här lilla knallen.
Men jag minns att Gösta körde så sakta upp att man kunde gå bredvid honom. Nu gick man inte bredvid honom och gjorde någon intervju, han va kung och hade integritet. Just i branta backar är det bra att se ett cykellopp för e passerar ju inte inte 50 knyck.
Det måste va läckert att ha en cykel Gösta satt ihop. Den har nog samlarvärde i Australien.
Mvh
Bob
Tack för uppskattningen. Jag bevakade svensk cykel under en stor del av sextiotalet för Östgöta Correspondenten. Så det finns en och annan bild i mitt arkiv.
Jag kommer troligen skriva fler fotobloggar med cykelbakgrund.
Tacksam för att du lämnar det vidare till Kadens. En utmärkt cykeltidning.
Mvh
Bob
Gamla gubbar hinner med en del. Det finns 10 pärmar med negativ. Så några bilder är kvar.
Mycket bilder från tiden på Östgöten är borta. Negativen satt i deras arkiv. Jag visste inget om när det kastades. Man kunde ju gett det till Länsmuseum. Den nationella skatten av bilder är mycket dåligt bevarad. Vi sparar på text på papper, men bilden försvinner.
Hälsningar
Bob
Juniorredaktör och förflyttad från St:Larsgatan till Badhusgatan måste ha varit en höjdare. Högre lön och en tidning som hade betydligt större upplaga än Östgöten. Vet inte riktigt om Åke Stoltz då var sportchef på tidningen? Han kanske kom senare.....
Övralidsbacken var grym, har själv fått känna på hur mjölksyran steg för varje tramptag. Vi var ett gäng som tränade omkring Motalatrakten ganska ofta, ty det var fina vägar och trevlig natur kring Vättern. Även då var det grusväg och punkteringarna duggade ganska tätt, men det var en härlig tid som jag inte vill ha ogjord.
Härligt att se dina bilder från dessa trakter, vänstertrafik, de gamla reg.skyltarna och oftast mycket åskådare.
Gamla minnen dyker upp.
Det där med växelspaken monterad på styrets slut visste jag ej om, måste ha varit en stor fördel kontra växelspaken på ramen där man ofta fumlade ganska mycket och i en backe så kunde man snabbt komma efter.
Gillar speciellt bild två vid Övralidsbacken och med fin utsikt över Vättern.
Man lägger också märke till vilka stora stenar som ligger på vägen, det var kämpigt att vara cyklist på 60 talet.
Men Fåglumbröderna var vassa.
Ha det gott//Rolf
Na högre lön, jag var freelance med betalning per uppdrag. Åke Stolz va på gång, men jag mötte honom aldrig. Såg honom först när han var på sydsvenskan.
Bra att du kört backen, då vet du vad det är. Stora sten var det och en tuff backe skall ha stora sten och slirigt grus.
Bröderna hade allt när de blev fyra, t o m spurt.
Härligt att du gillar nostalgin.
Mvh
Bob
/Torbjörn
Ytterst få klarade av att hänga med bröderna som grupp. Som väl är kan en cykeltävling vara ganska komplicerad taktiskt sett. Bröderna hade svårt att slå spurtarna. Jupp Ripfel tog många SM från Fåglums.
Jag har aldrig varit på Skandisloppet. Jag var på SM i Uppsala 1963. Det skulle va kul att se loppet, det har hög status. Cresent fabriken låg ju i Uppsala.
Mvh
Bob
Blev det inte många punkteringar med tävlingsdäcken på grusvägarna?
Det var flera avgörande punkteringar före backen. Så är det alltid på grus.
Tack för din uppskattning.
Mvh
Bob