UNDER FOCUS
#378. Kameradesign?? –har det någon betydelse?? –blir det bättre bilder, då??
Djärva kameror?? –flera nya modeller av kameror har haft en utmanande design!! Nikon och Pentax har kommit med modeller som fångar och överraskar?? Spelar det någon roll för bilden??
Det är nog en trivselfråga för fotografen!! –man känner sig hemtam med känslan av ha ett fint objekt i handen när man skapar. Man undrar dock? –är det så att konstnären bryr sig om penselns utseende eller staffliets design?? Tror du att det spelar någon roll om datorn som författaren skriver med är elegant?? –eller om pennan är fin??
Nä det är nog en annan aspekt också. Det gäller själva inköpsögonblicket?? –tycker du kameran är vacker när den står där i affärshyllan?? –så kanske du köper den av det skälet för den är snyggare än en annan tillverkares modell med samma prestanda?? Det är alltså ett försäljningstrick!! –att göra kameran unik och tidsenlig.
Det har ventilerats och debatterats en hel del om kameradesign på sistone på nätet och det startades här. Det var en svårläst artikel av Richard Saxton, inte att förväxla med den kände fotografen och kopist till Ansel Adams, John Saxton.
Själv tycker jag inte att det spelar någon större roll för fotograferandet hur kameran ser ut, bara den är diskret och funktionell. Lika fullt tycker jag det är kul om en kamera har karaktär. Jag skall ta upp mina egna favoriter, tyvärr blir det nog gamla kameror mest??
Leica M kameran är ju ett industriellt design unikum!! --som tilltalar massor av människor. Det finns ju storsamlare av dess modeller. Jag köpte en M2 (min son har tagit över den) 1963, och den är lika vacker idag, som när jag packade upp den från Allans Foto i Laxå. Den kostade 1370 kr med Summilux 50/1,4.
Den fick ta vid efter en Hasselblad 1000F, som jag berättade om igår. Sedan dröjde det till 80-talet innan jag tyckte att kameran jag använde också var snygg. Vid den tiden bytte jag till mig en Olympus OM-4, med flera gluggar, mot en videofilm jag producerat. Det här var en tekniskt mycket potent kamera!!
Vid ett besök i Sendai i Japan föll jag för en gammal 60-tals kamera, Canon 7. Den utstrålade en kärvhet och styrka. Först köpte jag en Canon 7 i Tokyo med 50/1,4 gluggen. Den satt jag och gjorde ren på Shinkansen till Senadi. Där fick jag syn på 50/1.0 å då va jag såld.
En vänlig antik fotohandlare i Sendai lovade att skaffa mig en sådan drömlins och jag har berättat om detta tidigare i en blogg här på fotosidan. Affären finns inte kvar enligt Google Map. Inte heller wienerbröd affären mitt emot, som hade Dansk anknytning. Ingenting är beständigt idag.
Bland dagens kameror är jag förtjust i Olympus OM-D. Hur jag skall kunna motstå denna begriper jag inte.
/B
Det är bra med förebilder. Det är inte alltid man når upp till dem, även om man har samma verktyg. För mig är det tur att den är så snygg. =(;-)
Ha det bra
Bob
Jag kan nog också tänka mig, utan att ha någon som helst egen erfarenhet, att en konstnär i någon mån bryr sig om hur penseln ligger i handen, dess balans kanske. Även hårdheten på borsten.
Det har du säkert rätt i.
Det tänkte jag inte på, borsten spelar naturligt vi stor roll!! --som kornigheten i film.
Ha det bra
Bob
Man måste trivas med sina verktyg.
Jag tror att det gäller även för målande konstnärer. Det är självklart att penseln är viktigt. Det finns dyra och billiga sådana.
Och det är också intressant att veta till exempel om pensel eller spackel har använts, eftersom det ger olika resultat.
Och när det gäller pennor, så är det en upplevelse att skriva med en Montblanc reservarpenna.
Bra verktyg ger inspiration.
Men jag vet alla tycker inte så.
Mvh
Wolfgang
Kloka ord. Stämmer in helt.
Ha det bra
Bob
Olympus OM-D är snygg, men jag har lite svårt med en kamera som ser ut att ha ett spegelhus - men där det döljer sig en digitalsökare (underlägsen). Och sedan försedd med en "motor" där det döljer sig extrabatterier. För mycket fejk helt enkelt.
Ja, jag är nog en aning nostalgiker.
Man behöver ju inte köpa en massa grepp som tar plats på OM-D. Kikarhuset kan jag stå ut med.
Mvh
Bob
Mvh
Bob